Hur beskriver man sig själv? Jag har fotat långt över hälften av hela mitt liv & att vara fotograf är en stor del av mig, det vet jag iallafall. Det började med engångs-kameror, såna man snurrar upp du vet? Jag har en morfar som kommer från & har bott i USA hela mitt liv, och varje gång vi åkte dit för att hälsa på så hade han köpt engångskameror till oss tre syskon. Det fotades katter, människor, bisonoxar, växter och annat som kändes kul där och då.

En av höjdpunkterna var att få åka till Walmart och framkalla alla bilder man tagit. De varierade nog rätt ordentligt i kvalité, något finger med här och där i något hörn osv. Men det spelade liksom inte så stor roll.

Jag har haft en sån jäkla tur med att få bli inspirerad av så många människor i min närhet när det kommer till foto. Min pappa har haft eget mörkerrum nere i källaren (som jag dock inte kan minnas), mamma gick på fotokurser som yngre & fotar konstant med sin telefon. Morfar lärde mig allt det jag behövde gällande min första systemkamera.

Som många andra familjer så har det fotats väldigt mycket under tiden vi växt upp, och för mig har det bara kommit naturligt. Jag har fotat så länge jag kan minnas, det är bara så. Så SJUKT att det nu är mitt jobb, mitt heltidsjobb. Jag älskar allt med det, att få göra snyggt, att få spara minnen, ja men främst att få pausa tiden! Här och nu och hela hejsan svejsan. Viktigt! Jag ser bilder i det mesta, oavsett om kameran är med eller inte.

När jag inte jobbar då? Hemma finns min sambo, två småungar och en hund - vi renoverar hus och har saker för oss, som man ju har ofta med två barn under två år. Egentligen är vi gärna i fjällen eller ute i skärgården, eller bara i skogen. Men ofta hemma också, i soffan framför en film eller ute i trädgården en solig dag.

Det viktigaste för mig inom mitt fotograferande är att få er som kunder att känna er trygga. Jag vill att det ska kännas enkelt och o-krystat (ett ord va?) från första kontakt till att ni fått alla era bilder & funderar på nästa fotografering.